Några goa stammisar

Idag tänkte jag berätta lite om några av mina favoritstammisar på jobb
Såna som helt enkelt kommer in minst en gång i veckan & förgyller min dag lite extra.

Roliga prinsessan.
Hon är blond, brunbränd & har ett fräscht ansikte med näsan full av fräknar. Naglarna är välskötta med fransk manikyr & hon har alltid sin Louis Vuitton-plånbok redo i handen. Man hör långa vägar när hon är på väg till kassan för hennes klackar klickklackar alltid så högt. Hela hon bara utstrålar rikedom & prålighet, men hon är ingen snobb för det. Väl i kassan skiner hon upp som en sol när jag hälsar på henne & hon är alltid lite tafatt när det kommer till att dra Icakortet & sen sitt visakort. “Vilket var det nu jag skulle ta först?” frågar hon alltid. “Oj, nä, nu tryckte jag fel igen!” & sen fnissar hon åt sin egen förvirring. Alltid lika härlig.

De 3 brandmännen.
Innan jag började på Ica förstod jag inte tjejers besatthet när det gäller brandmän. Sexiga vardå, liksom? Nu förstår jag att alla de där tjejerna helt enkelt syftar på brandmännen som besöker “mitt” Ica varje morgon. De är ungefär i åldrarna 25-35, uniformklädda & ser väldigt fräscha ut. Varje morgon vid 9:30 parkerar de sin brandbil på parkeringen & går in & handlar frukost. & varje dag diskuterar de lekfullt om de ska handla allt tillsammans eller om de ska dela upp sina varor & vem som ska handla kassen isåfall. Det är helt klart tjejerna i kassans höjdpunkt på dagen när de här 3 charmiga brandmännen kommer & handlar.

Mannen i de vita kläderna.
Då & då kommer det in en söt gammal man iklädd prydliga vita byxor, vit välstruken skjorta & med kritvitt hår på huvudet. Han handlar alltid ett kexchoklad & två bananer & har alltid jämna pengar. Varje gång är han hemskt noga med att alltid lägga bort avdelaren efter att jag tagit betalt, för att jag ska slippa göra det. Han är väldigt försiktig i sitt sätt, men ler alltid stort, säger “tack tack, fröken” & önskar mig en trevlig dag.



Varför stavar folk så hemskt dåligt i bloggvärlden?

I det här inlägget har några skrivit följande:

…du skriver med bra grammatik (alldeles för många bloggare är dåliga på det).
…lagomt långa inlägg som är rättstavade och utan särskrivningar!

Jag har också fått liknande kommentarer förr när folk skrivit vad de tycker om med bloggen.
Sedan började jag tänka. Det är ju faktiskt fasligt många bloggare som inte kan stava. Alltså brutalt många.

Visst har väl alla några ord de helt enkelt aldrig lär sig. Jag menar, det tog flera månader för mig att fatta att irriterad stavades med I & inte E (irrEterad) & flera år innan jag kunde skriva alldeles (skrev alldeldes innan). Haha. Men att ständigt stava fel till alla möjliga lätta ord (& särskriva) är ju ändå ganska så hemskt.

Jag vet att många skriver att de är för lata för att stava rätt. Men jag menar, hur mycket jobbigare är det att skriva “mig” istället för “mej”, “sett” istället för “sätt”, “glömde” istället för “glömmde”, “människa” istället för “mänska”, skitfint istället för skit fint (det får en helt ny innebörd när det särskrivs, haha…). Ja, ni förstår

Men varför är det så tror ni?
Är barn/ungdomar idag så sjukt ointresserade att de inte bryr sig om att lära sig sitt eget språk?
Så himla många bloggare kan ju inte ha dyslexi & inlärningssvårigheter? Eller?

Edit:
Är det något slarvfel då & då så är det ju strunt samma om man vanligtvis skriver rätt.
Jag syftar alltså på bloggare som stavar fel hela tiden, varje dag & till samma ord.



Det här med tofflande

Att Blondinbellas pojkvän, Nils, är besatt av toffelfenomenet är verkligen ingen nyhet om man besökte hans blogg igår. Jag vet inte riktigt varför han bestämde sig för att skriva så många inlägg om saken på samma dag? Är det något sorts rop på hjälp, tro? Jag kände iallafall att jag borde ösa ut mina synpunkter på tofflande & i inlägget utgår jag från att killen är toffeln (även om det lika ofta är tvärtom - glöm inte det).

Folk som är tofflar är det för att de själva vill det. Punkt slut egentligen.

Skyll inte era hemmasittarkvällar på din flickvän för ni väljer själva vad ni vill göra, vem ni vill göra det med & framförallt; ni väljer själv er flickvän. Skulle ni verkligen tycka att det var skittråkigt att bara sitta hemma så har ni två val; att dra ut & hitta på något annat (med eller utan tjejen) eller helt enkelt göra slut med er tjej & hitta någon annan som faktiskt vill gå ut & röja ibland. Så skyll inte på er flickvän & få det att framstå som att hon tvingar dig att stanna hemma & mata henne med choklad & glo på SATC. Det gör hon med all säkerhet mycket hellre ensam eller med tjejkompisarna ändå. I don’t know about you, men så känner jag.

För mig är det självklart att min pojkvän får dra ut med sina killkompisar när han vill. OM vi inte gjort några speciella planer sedan innan. & då menar jag inte hemmakvällar, utan om han är medbjuden på kalas/fest & tackat ja eller om vi bestämt oss för att gå ut & äta & gå på bio eller liknande. Hade han avbokat något vi planerat bara för att gå ut & festa (utan mig) hade jag blivit väldigt besviken eftersom han sabbar min kväll. Men samma sak gäller ju för kompisar/familj också. Man dumpar inte folk för att gå & göra något annat i sista minuten. Så är det bara. Det är ju rent folkvett & har inget med tofflande att göra. Eller vad säger ni?



Vilken kroppstyp är sexigast?

Jake Gyllenhaal har tydligen biffat till sig rejält till sin nya film. Uhh. Han är verkligen 1000 gånger snyggare som slimmad. & det är faktiskt alla killar; helt klart snyggast som smala/slimmade med lite muskler. Stora &/eller krampiga killar med mycket muskler går fetbort i min värld. Hellre för spinkiga än för biffiga om jag måste välja. Hehe. Vad tycker ni andra? Vilken av följande kroppstyper tycker ni är sexigast på en kille?

Spinkis, slimmad (Jake före), biffig (Jake efter) eller tjockis?



I’m Carrie, not the kind of girl you’d marry

Igår hittade jag av en slump in hos Pim, som jag gick på högstadiet med. Hon hade skrivit ett inlägg om något jag tänkt på 1000-tals gånger; gamla högstadiekompisar som nu har gift sig & skaffat barn. Det är så himla overkligt när man hör att den & den gift sig eller skaffat kids. Själv känner jag mig fortfarande så himla ung & omogen att jag inte på långa vägar kan tänka mig att gifta mig (än) & skaffa barn (någonsin)

Sen vet jag inte egentligen om jag verkligen vill gifta mig. Ärligt talat tvivlar jag på det. Jag vill ha bröllop men inte gifta mig, haha. Precis som de flesta andra tjejer drömmer jag om att få klä mig i den vackraste brudklänningen någonsin, lova mig till den jag älskar & sen äta jättegod bröllopstårta. Men jag är tveksam till allt ett äktenskap innebär eftersom det ärligt talat oftast leder till skilsmässa. Haha. Vadå bitter & cynisk?

Men nu vill jag höra era åsikter på ämnet! Ovanligt va?
Hur gamla är ni? När skulle ni vilja gifta er & skaffa barn?
Vill ni det överhuvudtaget? Har ni kanske redan gjort det?



Plötsligt blev det vinter i min värld

Godmorgon! Jag sitter & känner mig smått sjuk i huvudet. Vecklade precis upp persiennerna & fick känslan av att det är vinter & nu känner jag som jag gjorde förra vintern. Sånt tycker jag är lite läskigt. Att något så litet som en mörk morgon, en låt, doft eller fotografi kan framkalla så sjukt starka känslor att det känns som om man åker tillbaks i tiden. Nu försöker jag bryta av känslan genom att lyssna på Michelle Branch, någon som snarare är sommar än vinter. Jag tröttnar aldrig på Goodbye to you. Den är bara 2003 & hemskt bra



Supersize vs. superskinny = supertröttsamt


Isabelle Caro pratade om sina ätstörningar i kvällens Supersize vs. superskinny.

Jag har precis suttit & tittat på Supersize vs. superskinny. Gaaah. Jag är egentligen jätteintresserad av sånt, men just nu känner jag mig bara så sjukt fed up på denna ständiga mat- & bantningshysteri alltså

Gud, vad tröttsamt det är. Jag försöker ständigt gå ner i vikt & gå tillbaks till min gamla figur som jag hade för två år sedan (-7-8kg alltså), men det är verkligen svårt. För att gå ner de kilona borde jag råträna varje dag & det orkar jag verkligen inte. Jag har dessutom alltid hatat att träna. Det har aldrig varit något för mig även om jag har velat & försökt. Att varje dag bli påmind om att jag borde gå ner i vikt är tröttsamt & till slut blir det nästan allt man tänker på, bara för att man ser bantningstips överallt; i tidningar, på nätet & på TV.

Hur känner ni ang. allt sånt här? Peppande eller tröttsamt? Vill ni själva gå ner i vikt?



Sommaren 2008

Shit. Det är ju den 1 Augusti idag. Har ni tänkt på det? Vart blev sommaren av? Den har flugit förbi alldeles för fort, som vanligt. Snart är det väl dags för en massa regn, rusk & kyla igen. Svårt att tänka sig dock, nu när det är sån värmebölja. Uj. Jag har verkligen inte gjort något speciellt alls i sommar förutom TexMexen & så Kent & Håkan-konserten. Det sistnämda är nog det enda jag kommer att minnas från den här sommaren i framtiden. Vad har ni gjort för speciellt? Vad kommer ni att minnas från er sommar 2008?



Elaka kommentarer på bloggar


(Sjuka kommentarer från Kissies blogg)

Jag har tänkt mycket på folk på nätet de senaste dagarna. Dagligen läser jag nämligen bloggar av t.ex. Blondinbella, Kissie & StinaLee & jag brukar då även ögna igenom kommentarerna de får. Det är verkligen hemskt vad folk är just HEMSKA. Usch! Folk som skriver elaka saker till andra människor borde låsas in i ett rum där de kan stå & kasta skit på varandra tills de dör tycker jag. Det är ju inte mer än rätt, eller hur?

Ett tips är att sluta hata så himla mycket. Livet blir ärligt talat så himla mycket roligare då. Ha som mål att ge 5 ärliga komplimanger om dagen till 5 olika människor (IRL eller på nätet, spelar ingen roll). Gör man det ett tag så försvinner hatet av sig själv för man blir själv glad av att glädja andra (inte av att trycka ner folk!).

Ett annat tips är att tänka att personen man stör sig på lika gärna kunde varit du själv eller din kompis/syster/mamma/pappa (valfri älskad). & visst vill man själv inte få en massa elaka kommentarer? Eller att någon ska vara elak mot någon du älskar? Så brukar jag tänka i kassan på Ica när det kommer en jobbig eller otrevlig kund som man först bara känner för att börja argumentera emot eller bara vara otrevlig mot tillbaka. Man blir så himla mycket mer tålmodig & ser personen på ett helt annat sätt när man tänker så.

Vad tycker ni om det här med elaka kommentarer? Brukar ni själva få det? Brukar ni kanske vara en av de som skriver skit till andra? Varför? Om ni stör er på någon, hur hanterar ni det? Lämna gärna era åsikter



Ellos drar tillbaka bebisbikini

Efter stor läsarstorm drar Ellos tillbaka bebisbikinin skriver Aftonbladet idag. Min första tanke var att småbarn borde väl ändå ha hela badräkter på sig? Deras hud är ju så känslig & borde täckas så mycket som möjligt i solen. Eller? Jag tycker dessutom att det är rätt löjligt med bikini(överdelar) för små bebisar, även om det är meningen att det ska vara sött. Vad tycker ni? Skulle ni vilja klä er lilla bebistjej i bebisbikini?



Det är bara minnen för livet

Det är när morgonkaffet sätter sig i halsen & man känner långt in i venerna att “det här är inte helt okej”. När man står här igen & undrar vart livet blev av. Hur det försvann på ett ögonblick & man vaknar upp ur den där dvalan som var så varm & skön. Tillbaka till verkligheten, tillbaka till det som en gång var & hej samma gamla känslor & vemod. Jag kan sitta i evigheter & trassla sönder tankarna i huvudet & orden i munnen, men jag kommer ändå aldrig längre än såhär. Jag har blivit äldre, saknar glöd. Det rår jag inte för.



Det här med smygisar

Sitter & pratar med Maggi på msn om folk som “bloggkollar en i smyg” som Maggi uttryckte sig. Såna besökare som har en på bloggkoll & besöker en varje dag men som aldrig någonsin skriver kommentarer. Vi tycker såna människor är lite läskiga & hemskt konstiga. Man besöker ju en blogg regelbundet för att man gillar innehållet & då borde man väl ha en åsikt om det lite då & då iallafall? Eller vad tror/tycker ni?

Med tanke på att jag får ungefär mellan 0-20 kommentarer på varje inlägg & har 600-700 besökare om dagen kan man nog säga att jag har en heeeeel del smygisar. Haha. Känns sjukt när man tänker på det. Är du en smygis eller brukar ni kommentera hos folk? & varför tror ni vissa stammisar aldrig kommenterar?



Det här med namn

Jag har tänkt på det här med namn. Det finns verkligen inte många namn jag tycker är snygga eller fina. Jag är verkligen inte en person man ska bolla namn-till-barnen-ideér med alltså. Något jag verkligen aldrig förstått mig på är dubbelnamn. Vad är grejen med dem? Har föräldrarna svårt att välja mellan två namn? Kör ellebellebi då & låt det förlorande namnet bli ungens andranamn. Något annat jag också har sjukt svårt för är när folk idag döper sina barn till t.ex. Gerd, Siv & liknande. Har de precis fött en 90-åring eller? Nää, gammeldags namn tycker jag inte passar ett barn på 2000-talet. Hehe, det där med namn är svårt för mig! Det finns bara några få namn jag tycker är riktigt fina. Vad gillar ni för namn? Vad vill ni döpa era barn till?



Att ogilla andra bloggare

Där är en bloggare jag aldrig har gillat & jag vet att det beror på något denna personen skrev till mig + sånt hon brukade skriva om i sin blogg, men jag minns inte vad! Det hände för jättelängesedan nu & har sedan dess tittat in på hennes blogg någon enstaka gång & senast för en stund sedan. Jag kände direkt att jag började tänka hatiska tankar men så slog det mig att jag inte vet/minns varför. Kändes lite knasigt sådär.

En annan sak jag tänkt på (som inte har med bloggaren ovan att göra - utan bara i allmänhet) är hur sjukt det egentligen är att man kan känna ett så starkt ogillande mot en person man aldrig träffat eller ens pratat med. Ok, om personen skriver hemskt upprörande saker, men personen behöver inte ens ha en provocerande blogg med starka åsikter, utan det kan vara en helt vardaglig blogg skriven av en helt vanlig människa. Tror ni man kan känna av personkemi via bloggar eller vad kan sånt här ogillande bero på?



Två påklädda muslimer & en naken man

Ja, mer Aftonbladetnyheter blir det. Har ni sett det här? Hahah. Det är så sjukt att jag inte kan göra annat än att skratta åt det! Där står 2 stackars muslimska tjejer som måste ha “burkini” på sig när de badar. De måste täcka sina kroppar totalt bara för att deras sjuka religion säger så (jo, den är SJUK). & bakom dem står en naken man. Vad gör han där?! Haha, shit. Jag vet inte vad jag ska säga. Bilden talar för sig själv.



Nästa sida »